Det finns människor som alltid funnits i ens liv, dit hör föräldrar och äldre syskon, när de försvinner blir det ett obeskrivligt tomrum. Jag vet det efter att ha mist min syster den gångna julhelgen.
Så lätt det är att ta dessa människor för givet, eftersom de alltid har funnits är det också som att de alltid ska finnas. Så händer det oväntade och ofattbara och det givna och självklara är borta. Vad hände och vad gjorde vi av den sista tiden, vad blev sagt och vad blev osagt? Eftersom hon var den självklara i livet fanns det oceaner av tid att säga allt, trodde vi. Men så var det inte, den sista tiden gick fort. Jag är glad att jag ändå hann tala om för henne att jag älskade henne och att hon vilade i Guds händer.
När någon nära rycks bort blir det ett tomrum, en plats utan något, ett tomt utrymme. Så både slutade och började ett år med sorg och saknad.
Plötsligt ställs väldigt mycket i ett annat ljus, helt andra saker blir viktiga. Vi var båda politiker, men i helt olika politiska sammanhang. Det tyckte vi var festligt, och hade många samtal när allt var som det skulle, men när livet började påminna om dess ändlighet var politik fullständigt ointressant. Något helt annat blev viktigt.
Vad är då viktigt inför ett nytt år? Det är människor som vi har runt omkring oss, våra nära och kära. Så lätt att ta dem för givet. Så lätt att glömma bort att tala om att vi faktiskt älskar dem och att vi behöver dem, att det är de som är det viktigaste i livet.
Ett nytt år med nya möjligheter, ett nytt år med många tillfällen att tala om vilken betydelse andra människor har för mig. Alla de som man tar för givet och alla de som man älskar. Kanske vi kan kosta på oss ett vänligt och uppmuntrande ord även till alla de som bara svischar förbi. Det finns de som har tagit för vana att alltid hälsa på alla barn som de möter på gatan, därför att den hälsningen, leendet och ögonkastet är kanske det enda som det barnet möter den dagen.
Jag ska försöka lära mig att ta tillvara tillfället och inte vänta. Sedan har jag en annan mycket svår uppgift framför mig, jag ska lära mig att leva utan min storasyster. Igår sa vi farväl till henne och hon fattas mig.
